Intervju med Lennart Kihlberg, Umeå bibliotek

Lennart Kihlberg. Foto: Privat

 

Hallå Lennart Kihlberg!

Vem är du? Hur skulle du beskriva dig själv?
– 55 år. Ursprungligen från Norrbotten.

Vilket bibliotek arbetar du på?
–  Umeå stadsbibliotek.

Hur länge har du arbetet med Bibblan svarar?
– Jag har jobbat ända sen starten. Till en början som administratör eftersom lånecentralen i Umeå var en av de ansvariga för tjänsten när den sparkade igång.

Vilka specialområden har du?
– Historia. I synnerhet forntidshistoria där det finns luckor i vetandet som gör att man måste tänka till själv. För mig är historia ett sätt att förstå verkligheten. Jag är också hyfsat kunnig på religion och science fiction. En mer lättsam sida hos mig är att jag är tokig i brittiska komediserier.

Vad är det roligaste med att arbeta med Bibblan svarar?
– På vårt bibliotek är det ganska få genuina referensfrågor i diskarna. Bibblan svarar ger en möjlighet att hålla yrkeskunskaperna vid liv.

Vad är det svåraste?
– Det är nog frågorna som handlar om att hitta titeln på en bok som frågeställaren läst någon gång i sin ungdom. De är samtidigt väldigt roliga eftersom framgången långt ifrån är given. Jag önskar dock att de som frågar kunde ange sin ungefärliga ålder och under vilken tidsperiod de läste boken. Det skulle underlätta en del.

Ditt bästa tips på digitala resurser (att använda sig av i svarstjänsten)?
– När det gäller Vad-heter-boken-jag-läste frågor tycker jag att databasen Novelist är väldigt bra. Det går att skräddarsy sökningarna på ett utsökt sätt. Svagheten är att den i stort sett bara innehåller sådant som existerar på den anglo-saxiska marknaden. Man kan med fördel komplettera med gamla goda Burk, där lektörsomdömen och innehållsbeskrivningar från MTM ibland kan resultera i jackpot.

Vilken är den bästa bok du läst?
– Oj! Det har blivit en del läst under åren, för att uttrycka det milt. Ett verk som sticker ut i den skönlitterära bokfloran är ”Kristallvärlden” av J. G. Ballard.  En udda detalj angående hans katastrofromaner vilket denna tillhör, är att huvudpersonerna har en tendens att välkomna undergången. Något som skiljer dem från dagens dystopier. Bland faktaböckerna är det nog ”Marschen till Märkäjärvi” av Ragnar Naess som lockat till flest omläsningar under årens lopp. En av de mest mänskliga krigsskildringar jag läst. Författaren blottlägger sina egna svagheter på ett sätt man sällan stöter på i den här typen av böcker.